Alla inlägg under juni 2011

Av Lina - 28 juni 2011 21:33

Häromdagen fick hundarna en egen liten pool. Märta var helt extatisk och har skuttat runt och plaskat som en idiot i den sedan vi tappade upp den   
Onkel Alfred var lite skeptisk och tyckte det var lite egendomligt och småläskigt. Men toppen med en gigantisk vattenskål! Och den dög att gå i och svalka tassarna när matte lade i en boll   
Poolen är 120cm i diameter och är 30cm djup men den är ju tillräckligt stor för att hundarna ska kunna svalka sig ordenligt under varma dagar. Att Märta dessutom fått ett eget litet vatten lekland är ju en otrolig bonus. Man skrattar halvt ihjäl sig när hon får sina frispel och badar loss!  



Igår var Helen här och tränade lite lydnad. Visst blev det en hel del babbel och kaffe, men det måste man ju hinna med. Är ju halva nöjet med hundträningen! Vi tränade fot positioner med Madicken och Alfred. Märta fick öva lite kontakt, sitt och ligg. Även börjat så smått med ingångar till fot. Hon är jätteduktig!


Ikväll har jag varit och badat med hundarna. Det har varit så otroligt varmt och då finns det inte så mycket annat att göra än att slänga vovsen i sjön...
Alfred var jätteflåsig och tyckte nog det var fantastiskt att hoppa i

Märta har ju som sagt badat i den nyinköpta hundpoolen i två dagar så hon hade inte lika bråttom. Men när Alfred började simma efter sin dummy fanns inga tvivel. Hon simmar som en liten fisk! Otroligt orädd och flyter runt som en liten svart kork  
Nu sover dom båda två, fluffiga och nöjda   Alfred sover i fåtöljen och Märta i 3-sitsen. Finn fem fel… Likadant är det på natten, Märta sover i den stora Bia bädden och Alfred i den lilla. Och ändå går han och lägger sig först så han har ju liksom första tjing. Försöker man arrangera om dom, ja då blir det tokigt tycker båda och då kan man inte sova, nej nej. Sötungar!   


Nä, nu får det bli en kall på altanen. Gott om sommarkvällen!  

ANNONS
Av Lina - 25 juni 2011 20:08


Det har nu gått en vecka sedan Ebba somnade in och nu går det ganska bra. Klart man är ledsen men man ser nu alla fina stunder framför sig och gläds mer och mer åt alla år tillsammans. Det är trots allt en ynnest att få han en så glad, snäll, fin och frisk hund i ett helt hundliv för att sedan få ett avslut utan smärta.

Under veckan som gått har jag fotat en hel del och nu lagt ut på hemsidan (www.ebbaoalfred.se) . Det har även blivit en hel del samtal med nära och kära om Ebba och allt detta tror jag har hjälpt att få ur sig chocken över att hon är borta. Facebook och blogg är i dessa sammanhang också en typ av terapi. Att få stöd från så många är fantastiskt och man inser hur många vänner man har!
Tack alla, ni vet vilka ni är  

Tror att Ebba skickat små tecken till oss under veckan. Några gånger har jag bett om tecken på att hon mår bra där hon är. Första gången kom en rovfågel, en brun kärrhök, och cirklade över huset. Andra gången satte sig en fågel framför mig på staketet, stirrade stint på mig och kvittrade en lång stund. Foton på båda finns på hemsidan.
Samma dag vi kom hem från Djursjukhuset satte vi oss på trappan… Var ledsna och allt kändes väldigt tomt. Då kom det en fjäril och satte sig precis intill oss. Det i sig kanske inte är supersensationellt, men på kvällen satt en likadan, om inte samma, fjäril över min säng. Den fällde ut vingarna när jag tänkte ”är det du Ebba”. Vissa tycker säkert detta låter flummigt, men vad är det som säger att världen inte har flera dimensioner som vi inte känner till? Här hemma råder det i alla fall inga tvivel om att Ebba skickar små meddelanden till oss  
Anledningen till att vi märker av dessa typer av tecken när vi mist någon tror jag är att vi helt enkelt öppnar våra sinnen mera. I övrigt går vi omkring i vår i-landsbubbla och hade väl inte märkt av ett ”andligt” tecken om det bet oss i ändan!


Igår var det Midsommarafton och den firade vi hemma. Elin, Robban, Olle och Inka kom och åt gott med oss. Idag har vi tagit det lugnt. Vädret har varit dåligt så det har varit en inaktiv dag faktiskt. Slappat i soffan, men nu har vi tagit en tur i skogen så hundarna är nöjda så vi kan slänga oss i soffan igen. Imorn hoppas vi på lite sol eller i alla fall mindre regn!  

ANNONS
Av Lina - 19 juni 2011 10:11


Ebba: 1998/12/30 - 2011/06/17

 


I fredags fick Ebba somna in… Hon har under en tid blivit sämre, inte sjuk men åldern tog ut sin rätt och hon hade fått sämre syn och hörsel, var lite förvirrad och var stel i rygg och höfter. Mitt löfte till Ebba om att hon aldrig skulle behöva lida gjorde sig påmind och i fredags förmiddag togs beslutet. Hon skulle få somna medan hon fortfarande hade sin värdighet...

På kvällen innan hade vi varit och promenerat med alla hundarna och Ebba uppträdde då underligt, hon tappade liksom bort oss och sprang åt fel håll trots att vi ropade… Till slut var hon flera hundra meter ifrån oss och Tina sprang efter henne medan jag kopplade Märta och Alfred. Vi gick på spångarna på Dummemosse och detta inträffade mitt på mossen där man har fri sikt. Ebba sprang till spångarna tog slut och stannade då och tittade sig omkring, som om hon inte visste var hon var… Hon hade inte koll på situationen och det var väl egentligen ren tur att det inte fanns några vägar i närheten…
I denna stund kände vi att det inte var ”Ebba” längre och beteendet var varken normalt utifrån ett Ebba, hund eller flockperspektiv. Man vet ju också att det inte kommer att bli bättre och att dra ut på det hade inte varit rätt. Hon har alltid varit världens snällaste och bästa hund och det sista hon förtjänar är att lida, på något vis, varken psykiskt eller fysiskt.
Det var med en fruktansvärd smärta som jag ringde och bokade in en tid… Fredag eftermiddag klockan 14,30 fick vi komma. Vi fick vara i ett av personalrummen med en mysig soffa, man hade tänt lite ljus, dimmat ner belysningen och det rådde en lugn stämning. Ebba fick en lugnande spruta och jag satte mig med henne i knäet. Hade armarna om henne. Vi pussade henne och klappade henne över hela kroppen och försökte hålla lugnet. Jag har gråtit i två veckor och trodde nog att tårarna var slut. Det var dom inte… För Tina brast det när Ebba började blir trött. Det blev så påtagligt att det nu inte fanns någon återvändo.
Ebba somnade och snarkade gott i mina armar när man satte kanylen för att ge de sista injektionerna. Hon märkte ingenting och slutade andas. Jag kände hur hon försvann…

Tårarna trillar när jag skriver detta och det gör så ont så ont. Det känns bokstavligt som om någon slitit hjärtat ur kroppen och sorgen är så påtaglig.

Man känner ett dåligt samvete och som om man sviker sin vän när man bokstavligt tar med dom till sin död, men samtidigt vet man att det är det rätta och den finaste gåvan man kan ge dem, ett värdigt och fint slut. Hon fick vara på den plats hon helst hade velat vara, i min famn… men jag förstår inte hur man någonsin ska komma över detta.
Vi lade Ebba i en vit liten kista efter att ha tagit avsked. Hon såg fridfull ut och vi försökte visualisera Ebba möta alla sina vänner vid hundhimlens port… massor av ljus och viftande svansar… Kanske var farmor också där för att möta henne. Kanske springer nu Ebba med Yatzi, Sickan, Leo och alla andra kompisar från förr, på oändliga gröna ängar. Alla är unga, friska och glada! En dag kommer vi att ses igen. Det kommer att kännas som en evighet på jorden, men i himlen kommer det kännas som ett ögonblick. Bilden av himlen eller Nangijala är ljust och fint. Man får tacka Astrid Lindgren för att hon på ett så fint sätt fått oss att se på döden och livets slut. Det är bara början på någonting nytt...

Ebba kommer alltid ha en mycket speciell plats i hjärtat och den platsen är för alltid hennes. I 12,5 år fick Ebba vara på denna jord, hon fick vara frisk och älskad alla hennes dagar och jag hoppas att hon alltid kände hur älskad hon var. Under alla år har man gjort sitt yttersta för att hon alltid ska må bra, känna kärlek och trygghet.

Älskar dig, för alltid min skatt…mitt hjärta…   


En vacker, tröstande dikt för den som någon gång mist ett älskat djur...

Regnbågsbron

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

Författare okänd...


Av Lina - 11 juni 2011 19:03


Häromdagen bokade vi in en tid till Ebba på Djursjukhuset. Hon hade varit väldigt låg och bara sovit…verkade inte vilja vara med mera. Hon rörde sig stappligt ute på promenaden och vi kände att det nog var slut…   Grät i flera dagar och mådde skitdåligt men var inställd på att inte vara självisk utan tänka på Ebbas bästa...
Jag mailade till Cilla på djursjukhuset som jag lärt känna lite. Kunde inte förmå mig att ringa då jag bröt ihop varje gång signalerna gick fram. Cilla hjälpte dock till med en tid. På kvällen samma dag som vi bokat tiden var det som om Ebba ville säga vad hon tyckte om saken. Hon var jättepigg! Var ute hela kvällen i trädgården, rymde in till grannen och morsade på Wille. Hon passade även på att gå in och äta upp hans mat   Man kände sig som ett frågetecken och vacklade minst sagt i beslutet… När Ebba senare på kvällen låg ute i gräset och mös, satte jag mig bredvid henne och ”pratade” lite med henne. Vet inte hur mycket dom förstår av det vi säger, men man ska nog inte underskatta deras sjätte sinne. Jag sa helt enkelt att jag ville att hon skulle visa vad hon ville. Hur mår du Ebba? Ska vi ställa in tiden hos veterinären, etc etc… Ebba pussade mig i hela ansiktet och har sedan dess varit jättepigg och ”med”  

Vet ju att det inte är för evigt, men nu är man tacksam för varje dag. Inför och under dagen som tiden bokades var bland det värsta jag varit med om. Känns som om någon sliter hjärtat ur kroppen och man blir trasig i själen och full av tvivel och dåligt samvete. Hur kan man ta beslut om liv och död? Hur ska man veta vad som är rätt beslut?
Hur som helst så har vi nu skjutit det hela på framtiden och Ebba får vara med så länge hon är glad, pigg och med. När hon inte är det, ja då blir hennes liv ovärdigt och innehållslöst. Gör man inget då är man självisk. Man har ett ansvar och outtalat löfte till sin hund om att inte låta dem lida. Det är ens förbannade skyldighet att se till att dom inte har ont eller lider i onödan! Det är ju för övrigt olagligt att låta dem lida, men det är ju en annan femma.

Ebba har varit frisk i 12,5 år och haft det bra. Det sista hon ska behöva vara med om är ett dåligt avslut. Men det avslutet får bli senare… Att en dag behöva säga adjö till sin bästa vän är hemskt, men ofrånkomligt. Hon är värd det bästa och det hoppas jag att vi gett henne.

Nu är det fokus på mycket pjosk och extra godsaker. VIP in i det sista helt enkelt!  


Idag har vi varit vid Stigamo och spårat med träningskompisar. När alla lagt ut spåren åt vi jordgubbstårta –den godaste jag ätit!   
Tina tog en promenad med Alfred medan vi lade ut spåren och fikade…

Lilla Märta fick ett spår på ca 50 meter, liggtid 1 timma. I spåret lade jag 3 snusdosor med köttbullebitar och i slutet en spårapport. Hon tuffade fram fint, lugnt och metodiskt. Hon går djupare med näsan än Alfred och kommer nog att bli lättare att läsa av. Hon blev jätteglad när hon hittade första snusdosan och hade inga problem att fortsätta efter denna. Det var första gången hon inte fick godis i fotspåren och första gången hon fick ”apporter” samt att liggtiden drygades ut. Men hon löste det galant! I slutet blev hon lite snopen över träapporten men nosade nyfiket på den –för den luktade ju människa! Jag berömde henne och då plockade hon upp den, vände sig om och tittade på mig med bakåtfällda öron, lilla sötungen. Det kommer bli en fantastisk hund att jobba med detta, det känns!  
Alfred fick ett motivationsspår lagt av Björn. Björn är ju an av Afreds favvo personer så att kolla vad han hittat på i skogen är väldans spännande tycker Palle! Liggtiden blev ca 1,5h bara ett slut. Han snurrade lite på ett ställe men hittade sedan slutet och vi lekte som tusan. Han skallade mig av misstag så har jag en tjusig fläskläpp, men det var det värt!  
När alla var klara tog vi en promenad i skogen, sedan åkte vi till Sussi och Hasse för att se hur bygget rullat på. Ebba tog ett dopp i sjön där. Märta fick hälsa på Ylle och Jessi. Dom var lite småläskiga men spännande!
Väl hemma har vi dragit igång lite middag och håller nu hundarna inne för det är supermycket knott. Alfred är biten runt ögonen och är svullen, stackars prinsen  

Nu blir det ett glas vin och lite läsning på soffan. Har dragit igång ac’n som monterats upp idag, svalt och skönt och härlig luft i hela huset!  

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2011 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Du o jag Alfred  med Blogkeen
Följ Du o jag Alfred  med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se