Häromdagen fick jag äntligen tag på några hönor! Som jag letat… Det var Kirsi som ringde och hade sett ett inlägg på facebook att jag sökte hönor. Hon hade beställt 10 stycken och jag kunde få köpa av henne. Så det gjorde jag! Tre stycken Brun Lohman blev det. 16 veckor gamla är dom, så de börjar värpa när som helst. Det är en riktig värphybrid så dom ger mycket ägg! Majvor, Gunbritt och Solveig fick dom heta! Men Majvor fick flytta till Kirsi i förrgår för hon var superelak mot dom andra två. Så fort dom andra skulle gå och dricka vatten eller äta så kom Majvor sättande som skjuten ur en kanon och pucklade på dom   Stackars Solveig var alldeles förskräckt och vågade till slut inte komma ut ur redet. Hon låg i ett hörn och tryckte och titt som tätt stövlade Majvor in dit och gav henne en omgång, totalt oprovocerat! Så skatan Majvor fick helt enkelt flytta! Det ska vara frid bland hönorna!
Nu promenerar Solveig och Gunbritt omkring och pickar och sprätter förnöjt. Fridens liljor!   Nu ska dom bara bli så pass inbodda att dom vågar börja värpa… Lägger in lite bilder på dom små damerna! Väldigt fina och orädda. Inga problem att klappa eller hålla. Ska på lite sikt bygga om boden på baksidan till ett hönshus och sen blir det nog en riktig hönsgård  utanför –om man nu inte våga ha dom helt frigående…
Katterna har varit och inspekterat hönorna. Skulle tro att Frasse och Gizmo kan vara lite luriga om hönsen ska få vara i trädgården....finns risk för hönsdöd då... Rasmus är nog lugnt med, han gör inte många knop...får väl träningsvärk av att gå till matskålen, den lille knubbisen. Tur han e så söt och gå  
Alfred och Märta tyckte hönsen var ett spännande inslag! Märta var alldeles uppspelt och ville leka med dom först, men nu är hon jätteduktig med dom! Alfred gick helt sonika fram till hönorna, kikade på dom och viftade på svansen, tittade på mig som om "höööörrö, de där är höns va...?". Sen gick han och pinkade, så var det inte mer med det! Gullponken, så cool han är  

Alfred prinsen fyllde ju 6år igår. Lille gossen! Tina var här och vi sjöng för honom, vilket han uppskattade! Jösses vad tiden går… Nu är han en man i sina bästa år… Paket fick han också som han öppnade med iver! Tina hade med sig tre paket, oj vilken lycka! Papper i hela huset men vad gör väl det om 100 år  

I helgen blir det lite bevakningsträning och pyssel hemma. Har så smått börjat att piffa till med blommor i utekrukorna. Även monterat blomlådor på framsidan. Brukar alltid göra det för tidigt och sen tar frosten dom, men det är så trevligt att få lite färg i trädgården på våren! Bilder nedan...
Även gjort en liten mini örtagård –bestående av två större träkrukor, så inget avancerat, men trevligt likväl!  

Trevlig helg!  

I helgen genomförde Märta och hennes syskon MH. Vi åkte upp redan på fredagkvällen och anlände i Ölme och släkten vid 20-tiden. God mat och dryck samt gos med valparna var temat för kvällen. Herregud vad fina dom är! Det säger man ju varje gång, men dom är verkligen det! Söta som socker och härliga personligheter! Hade man inte behövt jobba hade det nog blivit minst en valp ur varje kull. Rottisar är nämligen som chips, eller jordnötter om man så vill –det går inte att bara ta/ha en!  

Klockan 06 bar det iväg mot Kumlas Brukshundklubb. Märta var den som skulle starta först. Morgonpigg som hon är var hon med på noterna! Hantering gick såklart jättebra och hon skötte sig. Att leka med testledaren gjorde hon, bet och slet i bitstocken och morrade som fasiken!   Inga problem där inte! Jakt har hon också i sig, men det har man ju också sett prov på innan, hehe… Gripandet var bra, lite försiktig men jag uppskattar att en hund kollar vad det är den jagar innan den klipper bytet med tänderna. Tre katter bor ju hemma och snart flyttar det in höns också, jajjemen! Hur som helst så tycker jag att det är hyggligt om Märta slänger ett getöga innan hon biter tag i det hon jagar –så att hon inte äter upp de andra husdjuren… Men när hon väl konstaterat att bytet är en leksak, ja då håller hon fint i det och kämpar för att behålla det! Startade på bytet båda gånger gjorde hon, inga problem. Duktig tjej!
På aktiviteten var hon jättelugn och fin. Satt mest bredvid mig och pussades lite på handen. En 2a hamnade hon på där, idealiskt med andra ord! Sen är ju ett MH bara en halvtimma av hundens liv och även om Märta har en tydlig Av-knapp så är hon ju en pigg tös så 2an var positivt! Alfred låg ju på en 4a vilket var förvånande. Han är ju lugn av sig och händer det ingenting är ju inte han den som ställer sig och gräver en grop precis. Då tar han det lugnt, så han är nog egentligen en 2a, men just den dagen så var han en 4a.
På avståndsleken tittade hon intresserat på figgen men sprang inte ända fram när jag släppte henne. Hon var dock inte rädd eller så, tyckte väl bara att matte kunde hänge med och leka med tanten i ponchon… Men det är nog en mognadsgrej. Det tog ett litet tag innan Märta vågade springa ut till bevakningsfiggarna också, så lite mera mognad och mod så är det inga problem. Att hon leker med främmande människor samt accepterar hantering är ju ett tecken på att hon inte har problem med folk.

Sen var det dags för dumpen. Den var otäck tyckte Märta och hon tog lite tid på sig innan hon kom fram och kollad vad det var. Alfred tyckte också att dumpen var lite läskig när han gjorde MH’t. Däremot på MT’t när han var en vuxen karl, ja då blinkade han väl till, på sin höjd;) Så det händer ju en del med dom från ungdom till vuxen, om man säger så…
Hon hade lite kvarstående på dumpen men släppte det och hade sedan inget av det med sig till skramlet som var nästa moment. Helt ok att bli rädd (vore konstigt annars i denna åldern) bara man har förmågan att släppa det sedan och ”gå vidare”.
När det var dags för spökena trodde jag nog att hon skulle bli lite småförbannad, alternativt skitförbannad och en smula småskraj kanske, men hon visade inga hot beteenden alls. Satt framför mig och glodde på dom. Tänkte först att det var ett ”stoppa huvudet i sanden” beteende men när jag kopplade loss henne gick hon direkt fram till dom och morsade på dom, utan hjälp. Så rädd för dom var hon då rakt inte. Duktig kicka!   Sen var det dags för leken igen och Märta stämde upp i sitt gräsklippar-morr när hon kampade. Skott-döv är hon också, som resten av syskonen, men det var ju väntat  
Vi är nöjda med lilltjejens MH. Hon visar mycket lek och jakt vilket man kommer långt med om man tänker träning/tävling  Att det inte finns så mycket allvar i henne än gör ingenting för det blir ju inte precis mindre av den varan ju äldre dom blir. Ska bli jättespännande att se hur MT’t går om några år. Alfreds nivå av socialitet kommer hon kanske inte upp i, men det är det nog få som gör… Social är hon, men hon ser inte på mänskligheten som att den finns till för hennes skull och det är helt ok. Hon tycker om folk men har inte behovet av att hälsa på ALLA. Alfred hade nog gärna sagt hej och hoppsan till dom flesta om han fick, han tycker att det är sååå trevligt med folk. Gulleplutten!

Tror dock att Märta kan tänkas få mera allvar i sig än han, på sikt. Men man kan ha fel. Många saker ska falla på plats och vissa saker förstärker man ju, andra försöker man dämpa. Arv och miljö, är ju som kaffe med mjölk. Det blandas liksom!   

Nu ska jag äta lunch och rasta svansarna! Skickar med lite bilder på de ljuvliga valparna! Håll till godo!  

                 
Ok, detta är ingen rottis, han heter Peanut och bor med alla rottisar!