Igår var jag med Helen och några till i Skillingaryd och tränade lydnad. Det var så himla trevligt och vi hade massor med gott fika med oss. Blodet bestod nog av 50% koffein och socker när jag kom hem…! Men det var gott
Märta och Alfred fick två pass vardera och båda gick jättebra! Man blir så glad när man tränar med dom och kroppen laddas upp med positiv energi. Det behöver man…
Alfred fick en jättefin lila boll av Helen. Han blev så lycklig över den och den verkar faktiskt hålla för hans starka käkar. Märta börjar gå riktigt bra i fria följet och hon är smått explosiv i sitt sätt, men det är ju bra så länge det är ”fort och rätt” och inte ”fort och fel”. Läggandet under gång är kanonfint –hon lägger sig snabbt. Nu ska vi få in att jag fortsätter gå och hon ligger kvar, men vi är en bra bit på väg. Stadga övningar får man lägga mycket fokus på när det gäller henne, men oftast får jag ta det en bit in i träningen så att hon får blåsa ur sig lite energi först. Igår var första gången som vi gjorde en hel tävlingsmässig inkallning. Hon blev lite förvånad när jag kallade in henne från stillasittande. Hon kom farande i antilopliknande skutt. Såg skitkul ut! Tränar även lite apportering och platsliggning. Dessa moment ska sitta innan vi går vidare med resten. I maj ska hon vara klar inför Bevakningens Certprov vad gäller lydnaden så vi har lite att göra, men jag är inte speciellt orolig. Hon lär sig fort och är lättmotiverad.
Med Palleplutten körde jag mycket fritt följ, rutan, apportering, hopp och fjärrdirigering. Han var verkligen på hugget och gick bättre och bättre ju längre jag körde. Men ändå hade han en superfin stadga! Vi lekte en hel del också. Snabba lägganden och ljudgivning på ett lekfullt sätt med massor med belöning och vi avslutade med kel på planen. Mys tyckte gossen!
Problemet när man kör den ena är att den andra sitter och gråter i bilen. Men det bygger upp förväntan och då är motivationen ännu högre när man byter hund!
Båda sov väldigt gott inatt. Så himla skönt när dom är nöjda!  

 
Förra helgen, den 13 nov gjorde Märta inträdesprov till bevakningshund inom Försvarsmakten. Hon var 9 månader och 3 dagar gammal och blev godkänd. Hyfsat stolt!  
Idag började utbildningen och vi har tränat på ljud och vindmarkeringar samt spår. Givetvis en hel del bastjänst också. Hon är verkligen jätteduktig och kommer liksom lite till sin rätt i dessa sammanhang. Hon är ju väldigt ung än men det känns bra att hon får växa med uppgiften så att säga.
Om några veckor kommer min uniform. Tror nog vi blir tvungna att köpa ett camo halsband till Märta också…hehe…
Till våren kommer jag att gå min GUF, Grund Utbildning Försvar. Ska bli jättespännande och både jag och Märta kommer att hårdträna. Dock får jag vänta med överkroppsträning med tanke på axeln, men jag hoppas att den är läkt till dess. Nu är det spinning som gäller utöver hundpromenader. Till våren när Märta är lite äldre blir det vattenträning, jogging och lite cykling. Matte ska då också börja styrketräna lite mera.
Har fått en tid för återbesök hos ortopeden den 22/12. Tänkte då få lite positiva besked samt lite info om när jag mera exakt kan börja belasta och styrketräna… Just nu känns det inte speciellt bra i axeln. Stramar, värker och gör allmänt ont. Undrar hur lätt det är att dra upp en fastsydd biceps sena…? Borde ju sitta fast ganska bra, annars hade ju en mitella eller liknande varit en bra idé. Nåja, det lär väl märkas.
Hur som helst är det så himla roligt med bevakningen och att Märta är så duktig!!
Hon har ju dock att brås på. Onkel Alfred var ju en riktigt grym bevakningshund med en fallenhet så man blev tårögd… Tyvärr fick han ju avbryta utbildningen pga att han inte blev friröntgad. Nu har man släppt på dessa regler, men nu är han ”för gammal”… Surt som fasen, men hade han varit min Tjänstehund idag hade jag antingen fått ställa av honom eller satt honom på en annan hundförare då man inte får ha mer än en hund i tjänst per förare.
Efter en heldag i skogen och en skön rastningsrunda efteråt är det nu två utsträckta och nöjda hundar som sover här hemma.

Om några timmar blir det middag hos föräldrarna. Lite försenad Fars Dag och firande av mammas födelsedag.

Tjipp o hej så länge, eller Givakt!  

Den här veckan har jag varit på hemmaplan och vilat efter operationen. Det var i måndags som operationen ägde rum och den gick bra, eller bra och bra… Jag överlevde ingreppet och man har åtgärdat det som var akut, så det är ju bra  
Dock stod det lite illa till med leden. Läkaren sa att jag såg ut som en 70-åring i min axel led. Ingen direkt komplimang, men men…   Att leden är sliten är alltså bara förnamnet… Dessutom var min biceps sena av till ¾ och då är det bara trådar kvar… Jag hade också lite broskbitar som låg och skramlade i leden, ajaj… Sen går axeln ur led bakåt och det ska den inte kunna göra för det var pga det som jag opererades första gången. Visserligen var det när jag var 14 år och det håller ju inte i all evighet, tydligen.  Efter den operationen gick axeln ”bara” ur led nedåt och framåt och det stramades till vid den andra operationen för ca 10 år sedan. Så veckans operation var tredje gången gillt!
Läkaren sa att jag haft all anledning att gnälla, men han verkade tycka att jag gnällt för lite för han trodde inte att det skulle sett så illa ut som det gjorde… Men vem vill vara en gnällspik? Det är ju ett oerhört icke charmerande drag…  
Hur som helst så har han satt fast senan och plockat bort broskbitarna, så nu borde jag bli hyfsat smärtfri tycker man. Så länge jag inte drar axeln ur led, hehe...
Nu hoppas jag kunna leva med axeln som den är och slippa en fjärde operation. Skulle det mot förmodan bli en fjärde så kommer den bli väldigt omfattande och med skitlång rehab och det har jag noll och ingen lust till. Fy!
Hundarna har tyckt det varit mysigt att ha mig hemma. Tina har också varit här och hjälpt mig, personlig assistent och matte på en o samma gång. Härligt när man kan hjälpas åt, lite assistans mot matlådor, hihi... Skämt åsido, men man ska krama varandra i trafiken, som dom sa på Hajk! (för er som kommer ihåg det programmet).
Alfred har nog känt att jag inte varit som vanligt för han är väldigt nära mig hela tiden. Märta är mera som vanligt, tokmajan.
Jag har skaffat ett Baggen bälte (eller Limex variant) http://www.jamihundsport.se/hundforarbalte-limex.html# -fast jag har inte köpt min på nätet utan hos Elin såklart (www.huskvarnahundokatt.se).
Det är verkligen skitbra, så jag har tom kunnat gå lite med hundarna redan. Superskönt med lite luft i min morfinpåverkade kropp!
Nä, nu är det dags för en kopp kaffe tror jag. Hepp hepp!