För drygt två veckor sedan kastrerades Alfred. Anledningen var helt enkelt att det ska bli lättare för oss alla, inte minst för Alfred själv, när Märta löper. Sedan har man ju även den medicinska fördelen att minska risken för, eller helt eliminera, vissa sjukdomar som prostataproblem, testikelcancer med mera…
Så Alfreds kulor dansade ut med julgranskulorna kan man säga! Allt har gått bra och han verkar inte sakna sina älskade kulor. Dock är det ju så att den lille pungen lämnas kvar så det är nog så att han helt enkelt lever i villfarelsen att det fortfarande finns två grejer kvar i påsen och det kan han ju få tro  

Inatt kom det ca två decimeter snö. Pga vädret ställdes bevakningsträningen in. Skit också! Jag trodde bara att det fanns dåliga kläder… Men men!   
Tränade lite vind med Tina igår och det gick bra! Hon har fått en del förstärkning nu och har börjat få bättre markeringar. Körde även med Alfred och han är som en dröm att se på. Han går en liten bit, stannar, sänker svansen och analyserar omgivningen. Står på helspänn och lyssnar efter ljud, luktar… Efter någon sekund åker svansen upp och han fortsätter att kryssa fram på patrullstigen. Näsan pendlar från sida till sida, uppåt och nedåt, öronen spelar… När han sedan har figuranten inom ”noshåll” eller hör ljud från figgen, ja då är det INGEN tvekan! Han ställer sig bestämt och bredbent med riktning mot figgen. Svansen högt och viftande och han vill ut till figgen. Underbara Alfred! Men Märtisen kommer nog dit hon med. Hon behöver mogna lite för ännu så länge vill hon att matte ska följa med ut till figgen. Och det gör jag ju mer än gärna  

I eftermiddag var det lydnadsträning i ridhuset i Taberg. Körde Märta först. Hon var pigg som attan och tyckte det var oerhört skoj, i vanlig ordning. Alfred var inte riktigt på G så han körde jag bara lite kort med. Tror han hade hört mig säga att han skulle få leka med sin favvotjej Siri, och blev distraherad…eller var han bajsnödig för han la ett riktigt ponnylass när jag rastade honom efteråt   Men det är ju inte så lätt att veta om han vägrar bajja på rastningen före träningen. Nåväl! Gjorde helt sonika så att jag körde två pass med Märta och sedan fick båda leka med Siri. Det var skitkul tyckte båda två! Särskilt Alfred som älskar sin Siri!   Han blir så tokfjantig när han ser henne och sträcker på sig som en giraff. Men det mest intressanta nu för tiden när han och Siri leker är ju att Märta är med och då passar han på att ge lille Märta-kommandoran på nöten! Siri backar nämligen upp honom och då törs (ja törs!) han läxa upp henne lite. Men Märta tar inte speciellt mycket skit även om hon slänger sig ner på rygg och viker sig så är hon uppe lika fort och vill fortsätta leken, eller uppsträckningen. Hur som helst så är det två trötta och nöjda rottor som sussar hemma nu. Så himla gott när dom är nöjda!