I tisdags fick vi åka med Ebba akut till veterinären på kvällen. Tina hade ringt och sökt mig massor med gånger på mobilen och mina föräldrar var hos mig när jag kom hem. Mamma satt på golvet med Ebba, som hade en filt över sig och mamma höll i en febertermometer och sa till mig ”ta det lugnt nu Lina”. Det knöt sig i magen ska ni veta…

Ebba skakade i hela kroppen, flåsade och lyfte inte ens på huvudet när jag kom hem. Hon som alltid flippar ur av lycka…

Fick henne att resa sig och hon stapplade med bakbenen, gick med kutad rygg och såg ut som hon var 100år gammal plötsligt. Hade tydligt ont någonstans och tusen tankar och sjukdomar flög genom mitt huvud...

Jag bar in Ebba i bilen och åkte till Djursjukhuset. Mamma satt i baksätet och hade uppsikt över hundarna. Ringde veterinären på vägen, då det var jour, och sa att vi var på väg.

20 minuter senare samlades alla på parkeringen vid Djursjukhuset, Tina, mamma, pappa och jag…samt Hampus i mobilen...

Efter en ganska lång väntat fick vi träffa veterinären. Det visade sig att Ebba hade tydliga smärtor från ryggen. Varför vet man inte, kan vara sträckning, ryggskott, diskbråck…:/

Man hann tänka på både det ena och andra medan man väntade. Hon är ju ändå snart tio år…

Hon fick två sprutor med olika smärtstillande och dom behövde inte ha kvar henne för observation då hennes allmäntillstånd var ok.

Kändes skönt att få ta med henne hem igen…

Men veterinären sa att hundarna bör vara åtskilda första dagarna så att Ebba får vila och ta det lugnt.

Jag sov inte många stunder den natten. Jag hade bäddat Så fort Ebba rörde sig tände jag lampan för att se så hon var ok. Alfred var orolig och gick fram och luktade på henne hela tiden. Hon lyfte inte på huvudet då heller utan tittade bara på honom. Ska tilläggas att hon var trött av medicinen också…

MEN! Nu har hon varit hos mamma och pappa i stugan. Ätit korv och blivit ompysslad och är mycket bättre! Hon har svarat på medicinen, rör sig, äter, sköter magen och ser gladare ut:)

Så förhoppningsvis blir hon bra, även om man inte vill ropa hej riktigt än.

Men hon har nog några år kvar i kroppen, lilla damen! :)