Igår höll Märta i underhållningen (inte helt ovanligt)...
Jag tappade en svart oliv på köksgolvet som hon omedelbart kastade sig över! Alfred blev väldigt nyfiken på vad hon fått för gott, men kom snabbt på att det inte var något ätbart. Märta hade dock lite problem att definiera vad denna lilla svarta bolliknande sak var… En leksak? Eller en godisbit? Efter att ha tuggat och spottat ut 73 gånger beslutades det att –det var en leksak!

Sagt o gjort började hon jonglera (jo faktiskt) med oliven. Kastade upp den i luften, stoppade in den i munnen, tuggade försiktigt –bläää! Ut med den på golvet igen, kastade upp den i luften, dribblade runt med den i hela vardagsrummet. Först kom oliven studsande –efter kom Märta!

Alfred och jag satt i soffan och studerade detta skådespel som pågick i ca en timma… Vet inte vem som fördrev tiden på sämsta sätt, vi eller hon…

Tänk vad roligt man kan ha med en oliv?! Kan man vara glad för lite, ja då har man mycket att vara glad för. Det fick bli slutsatsen av denna torsdagslek.
Hundar är kloka djur  

Mycket har hänt och det känns inte som om man kan skriva allt, eller vill för den delen…
Vad gäller hundarna så mår dom hur som helst bra och Märta växer och frodas! Igår gick Alfred ett viltspår som efter lång liggtid och 20-30 mm regn blev riktigt knivigt. Han tog sig runt men inte mycket mera. Som grädden på moset var klöven borta när vi kom till slutet. Hur vet i tusan…
Vi var båda ordentligt trötta efter. Svett och regn, eldflugor, fästingar, barr och jord över hela kroppen. Men det går nog bättre nästa gång!  
I höst blir det några utställningar med lilla Märta också, ska bli kul. Hon väger 26 kg nu, ingen liten tös längre. Långbent som få också, men tycker hon börjar växa ikapp sig.
Alfred har börjat nosa på henne lite mera nu så hon börjar bli ”vuxen”. Löpet kanske inte är så långt borta. Har införskaffat en grind och ska låna en bur av Sussi. Behöver säkra upp lite hemma så att det inte händer en olycka… *gulp* Tror nog att det till nästa löp blir en kastrering av Alfred. Lugn är han ju ändå, gosegossen, och vad gäller risk för övervikt borde man kunna hålla det i schack. Han är ju inte som en annan och går till kylen själv… Så där får väl en annan hålla koll. Light varianten av den mat han äter har bra innehåll så det borde inte vara några större problem. Får kolla med brorsan om han kan rycka in och knipsa...

I övrigt är det en tung period nu. Man är dessutom trött när hösten kommer. Så nu blir det fokus på hundträning och det kommer att blir många timmar och dagar ute i skogarna. Frisk luft är en god medicin!

Det är konstigt hur lite man hinner när man är ledig. Inte ett blogginlägg på evigheter, så nu kommer lite uppdatering.

Semestern började vecka 28. På onsdagen kom hundsläkten från Kristinehamn så vi hade hela 7 rottisar hemma. Kaos tror många, men icke! Lugna gatan med duktiga vovvar. God mat och massor med vin i ett par dagar, sen fick släkten åka hem och vila upp sig, hehe   Trevligt som alltid att ha dom här och svansarna tyckte det var skojigt också. Liina 6 år höll ordning på hundarna. Märta och hon blev bästisar direkt. Så sött med barn och hundar i samförstånd!

Vi har även varit en sväng hos mamma och pappa i Klinta, Köpingsvik på Öland. Det var första gången Märta sov borta och det gjorde hon bra, men morgonpigg lär hon förbli ett tag till. Vi koncentrerade oss på Ölands norra del och var i Byxelkrok och åt lunch, kikade på båtar och tittade i små butiker. Väldigt bra miljöträning för Märta, och även Alfred. Coola som få var dom och vi fick många beundrande blickar. Duktiga rottor!  

Bad i havet blev det också, jätteskönt tyckte dom, och ganska smaskigt med bräckt vatten. Vädret höll sig någorlunda till vi åkte hem, då öste regnet och alla människor flydde ön i långa köer.

Vädret hemmavid har varit sisådär men det gör inte så mycket. Skönt för hundarna och det medför kravlösa dagar för oss på två ben. Lite småpyssel i små portioner, promenader, lite kantarellplock, filmer och hundträning är vad dagarna består av. På kvällarna ett glas vin och god mat. Det ska bli en sväng till Västkusten också, då hoppas vi på bra väder och massor med skaldjur!  

PS. Kan du avvara 100 kronor? Gå in på www.wspa.se och bli Animal Protector. Mot djurmisshandel, För djurvälfärd! Tina har varit med länge och jag har nu också gått med.

I fredags hämtade vi hem Ebbas urna. Jag trodde att det skulle gå ganska smärtfritt och åkte dit själv… Ingen bra idé alls… Bröt ihop totalt på parkeringen och allt kom över en igen. Men väl hemma och lite peptalk kändes det bättre igen. På sätt och vis är det skönt att Ebba är ”hemma” igen. Det har varit jobbigt att veta att hennes kropp legat i en kyl eller varit på ett krematorium. Det är ett otäckt ord, krematorium, tycker jag.
Tanken är att vi ska sprida Ebbas aska i sjön hos mamma och pappa. Det var hennes favoritplats på jorden. Vill helst inte ha en konkret grav utan mera en minneslund, så sjön känns som ett fint alternativ.

Igår kom brorsan och hans sambo på besök. Mycket trevlig och soft kväll med film och smågodis. Dom stannade tills idag så vi fick lite kvalitetstid vilket var jättekul och alltför längesen. Idag flyttar Hanna till Mariestad och i oktober flyttar Hampus efter. Ska bli kul att ha dom lite närmre!

I eftermiddag har vi varit i skogen med vovvarna och efter det blev det lite lydnad. Tränade positioner med Alfred och filmade det hela för att lättare kunna gå igenom allt efteråt. Han rättar ofta till sig på eget bevåg om han sätter sig snett och det kan bli en grej till slut…därför belönar jag nu när han är på väg in i rak position, för att han inte ska hinna sätta sig snett och börja trixa. Svårt att förklara kanske, men det funkar i alla fall  
Märta lillfis tränades i sitt, ligg, ingångar till fot och ett par inkallningar. Hon är skitpigg och tycker det är superkul. När man säger ligg, slänger hon sig ner. Supersött!  Hon kan sitt och ligg utan hjälper. Dutti liten kicka! Ingångarna till fot gick också jättebra. Baklängeskedjade det idag, då trillade polletten ner verkade det som. Bra grej det där!  

Nu ska vi äta lite grillad kyckling och kolla på film!  

Häromdagen fick hundarna en egen liten pool. Märta var helt extatisk och har skuttat runt och plaskat som en idiot i den sedan vi tappade upp den   
Onkel Alfred var lite skeptisk och tyckte det var lite egendomligt och småläskigt. Men toppen med en gigantisk vattenskål! Och den dög att gå i och svalka tassarna när matte lade i en boll   
Poolen är 120cm i diameter och är 30cm djup men den är ju tillräckligt stor för att hundarna ska kunna svalka sig ordenligt under varma dagar. Att Märta dessutom fått ett eget litet vatten lekland är ju en otrolig bonus. Man skrattar halvt ihjäl sig när hon får sina frispel och badar loss!  

Igår var Helen här och tränade lite lydnad. Visst blev det en hel del babbel och kaffe, men det måste man ju hinna med. Är ju halva nöjet med hundträningen! Vi tränade fot positioner med Madicken och Alfred. Märta fick öva lite kontakt, sitt och ligg. Även börjat så smått med ingångar till fot. Hon är jätteduktig!

Ikväll har jag varit och badat med hundarna. Det har varit så otroligt varmt och då finns det inte så mycket annat att göra än att slänga vovsen i sjön...
Alfred var jätteflåsig och tyckte nog det var fantastiskt att hoppa i

Märta har ju som sagt badat i den nyinköpta hundpoolen i två dagar så hon hade inte lika bråttom. Men när Alfred började simma efter sin dummy fanns inga tvivel. Hon simmar som en liten fisk! Otroligt orädd och flyter runt som en liten svart kork  
Nu sover dom båda två, fluffiga och nöjda   Alfred sover i fåtöljen och Märta i 3-sitsen. Finn fem fel… Likadant är det på natten, Märta sover i den stora Bia bädden och Alfred i den lilla. Och ändå går han och lägger sig först så han har ju liksom första tjing. Försöker man arrangera om dom, ja då blir det tokigt tycker båda och då kan man inte sova, nej nej. Sötungar!   

Nä, nu får det bli en kall på altanen. Gott om sommarkvällen!  

Det har nu gått en vecka sedan Ebba somnade in och nu går det ganska bra. Klart man är ledsen men man ser nu alla fina stunder framför sig och gläds mer och mer åt alla år tillsammans. Det är trots allt en ynnest att få han en så glad, snäll, fin och frisk hund i ett helt hundliv för att sedan få ett avslut utan smärta.

Under veckan som gått har jag fotat en hel del och nu lagt ut på hemsidan (www.ebbaoalfred.se) . Det har även blivit en hel del samtal med nära och kära om Ebba och allt detta tror jag har hjälpt att få ur sig chocken över att hon är borta. Facebook och blogg är i dessa sammanhang också en typ av terapi. Att få stöd från så många är fantastiskt och man inser hur många vänner man har!
Tack alla, ni vet vilka ni är  

Tror att Ebba skickat små tecken till oss under veckan. Några gånger har jag bett om tecken på att hon mår bra där hon är. Första gången kom en rovfågel, en brun kärrhök, och cirklade över huset. Andra gången satte sig en fågel framför mig på staketet, stirrade stint på mig och kvittrade en lång stund. Foton på båda finns på hemsidan.
Samma dag vi kom hem från Djursjukhuset satte vi oss på trappan… Var ledsna och allt kändes väldigt tomt. Då kom det en fjäril och satte sig precis intill oss. Det i sig kanske inte är supersensationellt, men på kvällen satt en likadan, om inte samma, fjäril över min säng. Den fällde ut vingarna när jag tänkte ”är det du Ebba”. Vissa tycker säkert detta låter flummigt, men vad är det som säger att världen inte har flera dimensioner som vi inte känner till? Här hemma råder det i alla fall inga tvivel om att Ebba skickar små meddelanden till oss  
Anledningen till att vi märker av dessa typer av tecken när vi mist någon tror jag är att vi helt enkelt öppnar våra sinnen mera. I övrigt går vi omkring i vår i-landsbubbla och hade väl inte märkt av ett ”andligt” tecken om det bet oss i ändan!

Igår var det Midsommarafton och den firade vi hemma. Elin, Robban, Olle och Inka kom och åt gott med oss. Idag har vi tagit det lugnt. Vädret har varit dåligt så det har varit en inaktiv dag faktiskt. Slappat i soffan, men nu har vi tagit en tur i skogen så hundarna är nöjda så vi kan slänga oss i soffan igen. Imorn hoppas vi på lite sol eller i alla fall mindre regn!  

Ebba: 1998/12/30 - 2011/06/17

I fredags fick Ebba somna in… Hon har under en tid blivit sämre, inte sjuk men åldern tog ut sin rätt och hon hade fått sämre syn och hörsel, var lite förvirrad och var stel i rygg och höfter. Mitt löfte till Ebba om att hon aldrig skulle behöva lida gjorde sig påmind och i fredags förmiddag togs beslutet. Hon skulle få somna medan hon fortfarande hade sin värdighet...

På kvällen innan hade vi varit och promenerat med alla hundarna och Ebba uppträdde då underligt, hon tappade liksom bort oss och sprang åt fel håll trots att vi ropade… Till slut var hon flera hundra meter ifrån oss och Tina sprang efter henne medan jag kopplade Märta och Alfred. Vi gick på spångarna på Dummemosse och detta inträffade mitt på mossen där man har fri sikt. Ebba sprang till spångarna tog slut och stannade då och tittade sig omkring, som om hon inte visste var hon var… Hon hade inte koll på situationen och det var väl egentligen ren tur att det inte fanns några vägar i närheten…
I denna stund kände vi att det inte var ”Ebba” längre och beteendet var varken normalt utifrån ett Ebba, hund eller flockperspektiv. Man vet ju också att det inte kommer att bli bättre och att dra ut på det hade inte varit rätt. Hon har alltid varit världens snällaste och bästa hund och det sista hon förtjänar är att lida, på något vis, varken psykiskt eller fysiskt.
Det var med en fruktansvärd smärta som jag ringde och bokade in en tid… Fredag eftermiddag klockan 14,30 fick vi komma. Vi fick vara i ett av personalrummen med en mysig soffa, man hade tänt lite ljus, dimmat ner belysningen och det rådde en lugn stämning. Ebba fick en lugnande spruta och jag satte mig med henne i knäet. Hade armarna om henne. Vi pussade henne och klappade henne över hela kroppen och försökte hålla lugnet. Jag har gråtit i två veckor och trodde nog att tårarna var slut. Det var dom inte… För Tina brast det när Ebba började blir trött. Det blev så påtagligt att det nu inte fanns någon återvändo.
Ebba somnade och snarkade gott i mina armar när man satte kanylen för att ge de sista injektionerna. Hon märkte ingenting och slutade andas. Jag kände hur hon försvann…

Tårarna trillar när jag skriver detta och det gör så ont så ont. Det känns bokstavligt som om någon slitit hjärtat ur kroppen och sorgen är så påtaglig.

Man känner ett dåligt samvete och som om man sviker sin vän när man bokstavligt tar med dom till sin död, men samtidigt vet man att det är det rätta och den finaste gåvan man kan ge dem, ett värdigt och fint slut. Hon fick vara på den plats hon helst hade velat vara, i min famn… men jag förstår inte hur man någonsin ska komma över detta.
Vi lade Ebba i en vit liten kista efter att ha tagit avsked. Hon såg fridfull ut och vi försökte visualisera Ebba möta alla sina vänner vid hundhimlens port… massor av ljus och viftande svansar… Kanske var farmor också där för att möta henne. Kanske springer nu Ebba med Yatzi, Sickan, Leo och alla andra kompisar från förr, på oändliga gröna ängar. Alla är unga, friska och glada! En dag kommer vi att ses igen. Det kommer att kännas som en evighet på jorden, men i himlen kommer det kännas som ett ögonblick. Bilden av himlen eller Nangijala är ljust och fint. Man får tacka Astrid Lindgren för att hon på ett så fint sätt fått oss att se på döden och livets slut. Det är bara början på någonting nytt...

Ebba kommer alltid ha en mycket speciell plats i hjärtat och den platsen är för alltid hennes. I 12,5 år fick Ebba vara på denna jord, hon fick vara frisk och älskad alla hennes dagar och jag hoppas att hon alltid kände hur älskad hon var. Under alla år har man gjort sitt yttersta för att hon alltid ska må bra, känna kärlek och trygghet.

Älskar dig, för alltid min skatt…mitt hjärta…   

En vacker, tröstande dikt för den som någon gång mist ett älskat djur...

Regnbågsbron

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

Författare okänd...

Häromdagen bokade vi in en tid till Ebba på Djursjukhuset. Hon hade varit väldigt låg och bara sovit…verkade inte vilja vara med mera. Hon rörde sig stappligt ute på promenaden och vi kände att det nog var slut…   Grät i flera dagar och mådde skitdåligt men var inställd på att inte vara självisk utan tänka på Ebbas bästa...
Jag mailade till Cilla på djursjukhuset som jag lärt känna lite. Kunde inte förmå mig att ringa då jag bröt ihop varje gång signalerna gick fram. Cilla hjälpte dock till med en tid. På kvällen samma dag som vi bokat tiden var det som om Ebba ville säga vad hon tyckte om saken. Hon var jättepigg! Var ute hela kvällen i trädgården, rymde in till grannen och morsade på Wille. Hon passade även på att gå in och äta upp hans mat   Man kände sig som ett frågetecken och vacklade minst sagt i beslutet… När Ebba senare på kvällen låg ute i gräset och mös, satte jag mig bredvid henne och ”pratade” lite med henne. Vet inte hur mycket dom förstår av det vi säger, men man ska nog inte underskatta deras sjätte sinne. Jag sa helt enkelt att jag ville att hon skulle visa vad hon ville. Hur mår du Ebba? Ska vi ställa in tiden hos veterinären, etc etc… Ebba pussade mig i hela ansiktet och har sedan dess varit jättepigg och ”med”  

Vet ju att det inte är för evigt, men nu är man tacksam för varje dag. Inför och under dagen som tiden bokades var bland det värsta jag varit med om. Känns som om någon sliter hjärtat ur kroppen och man blir trasig i själen och full av tvivel och dåligt samvete. Hur kan man ta beslut om liv och död? Hur ska man veta vad som är rätt beslut?
Hur som helst så har vi nu skjutit det hela på framtiden och Ebba får vara med så länge hon är glad, pigg och med. När hon inte är det, ja då blir hennes liv ovärdigt och innehållslöst. Gör man inget då är man självisk. Man har ett ansvar och outtalat löfte till sin hund om att inte låta dem lida. Det är ens förbannade skyldighet att se till att dom inte har ont eller lider i onödan! Det är ju för övrigt olagligt att låta dem lida, men det är ju en annan femma.

Ebba har varit frisk i 12,5 år och haft det bra. Det sista hon ska behöva vara med om är ett dåligt avslut. Men det avslutet får bli senare… Att en dag behöva säga adjö till sin bästa vän är hemskt, men ofrånkomligt. Hon är värd det bästa och det hoppas jag att vi gett henne.

Nu är det fokus på mycket pjosk och extra godsaker. VIP in i det sista helt enkelt!  

Idag har vi varit vid Stigamo och spårat med träningskompisar. När alla lagt ut spåren åt vi jordgubbstårta –den godaste jag ätit!   
Tina tog en promenad med Alfred medan vi lade ut spåren och fikade…

Lilla Märta fick ett spår på ca 50 meter, liggtid 1 timma. I spåret lade jag 3 snusdosor med köttbullebitar och i slutet en spårapport. Hon tuffade fram fint, lugnt och metodiskt. Hon går djupare med näsan än Alfred och kommer nog att bli lättare att läsa av. Hon blev jätteglad när hon hittade första snusdosan och hade inga problem att fortsätta efter denna. Det var första gången hon inte fick godis i fotspåren och första gången hon fick ”apporter” samt att liggtiden drygades ut. Men hon löste det galant! I slutet blev hon lite snopen över träapporten men nosade nyfiket på den –för den luktade ju människa! Jag berömde henne och då plockade hon upp den, vände sig om och tittade på mig med bakåtfällda öron, lilla sötungen. Det kommer bli en fantastisk hund att jobba med detta, det känns!  
Alfred fick ett motivationsspår lagt av Björn. Björn är ju an av Afreds favvo personer så att kolla vad han hittat på i skogen är väldans spännande tycker Palle! Liggtiden blev ca 1,5h bara ett slut. Han snurrade lite på ett ställe men hittade sedan slutet och vi lekte som tusan. Han skallade mig av misstag så har jag en tjusig fläskläpp, men det var det värt!  
När alla var klara tog vi en promenad i skogen, sedan åkte vi till Sussi och Hasse för att se hur bygget rullat på. Ebba tog ett dopp i sjön där. Märta fick hälsa på Ylle och Jessi. Dom var lite småläskiga men spännande!
Väl hemma har vi dragit igång lite middag och håller nu hundarna inne för det är supermycket knott. Alfred är biten runt ögonen och är svullen, stackars prinsen  

Nu blir det ett glas vin och lite läsning på soffan. Har dragit igång ac’n som monterats upp idag, svalt och skönt och härlig luft i hela huset!