Förra helgen, den 13 nov gjorde Märta inträdesprov till bevakningshund inom Försvarsmakten. Hon var 9 månader och 3 dagar gammal och blev godkänd. Hyfsat stolt!  
Idag började utbildningen och vi har tränat på ljud och vindmarkeringar samt spår. Givetvis en hel del bastjänst också. Hon är verkligen jätteduktig och kommer liksom lite till sin rätt i dessa sammanhang. Hon är ju väldigt ung än men det känns bra att hon får växa med uppgiften så att säga.
Om några veckor kommer min uniform. Tror nog vi blir tvungna att köpa ett camo halsband till Märta också…hehe…
Till våren kommer jag att gå min GUF, Grund Utbildning Försvar. Ska bli jättespännande och både jag och Märta kommer att hårdträna. Dock får jag vänta med överkroppsträning med tanke på axeln, men jag hoppas att den är läkt till dess. Nu är det spinning som gäller utöver hundpromenader. Till våren när Märta är lite äldre blir det vattenträning, jogging och lite cykling. Matte ska då också börja styrketräna lite mera.
Har fått en tid för återbesök hos ortopeden den 22/12. Tänkte då få lite positiva besked samt lite info om när jag mera exakt kan börja belasta och styrketräna… Just nu känns det inte speciellt bra i axeln. Stramar, värker och gör allmänt ont. Undrar hur lätt det är att dra upp en fastsydd biceps sena…? Borde ju sitta fast ganska bra, annars hade ju en mitella eller liknande varit en bra idé. Nåja, det lär väl märkas.
Hur som helst är det så himla roligt med bevakningen och att Märta är så duktig!!
Hon har ju dock att brås på. Onkel Alfred var ju en riktigt grym bevakningshund med en fallenhet så man blev tårögd… Tyvärr fick han ju avbryta utbildningen pga att han inte blev friröntgad. Nu har man släppt på dessa regler, men nu är han ”för gammal”… Surt som fasen, men hade han varit min Tjänstehund idag hade jag antingen fått ställa av honom eller satt honom på en annan hundförare då man inte får ha mer än en hund i tjänst per förare.
Efter en heldag i skogen och en skön rastningsrunda efteråt är det nu två utsträckta och nöjda hundar som sover här hemma.

Om några timmar blir det middag hos föräldrarna. Lite försenad Fars Dag och firande av mammas födelsedag.

Tjipp o hej så länge, eller Givakt!  

Den här veckan har jag varit på hemmaplan och vilat efter operationen. Det var i måndags som operationen ägde rum och den gick bra, eller bra och bra… Jag överlevde ingreppet och man har åtgärdat det som var akut, så det är ju bra  
Dock stod det lite illa till med leden. Läkaren sa att jag såg ut som en 70-åring i min axel led. Ingen direkt komplimang, men men…   Att leden är sliten är alltså bara förnamnet… Dessutom var min biceps sena av till ¾ och då är det bara trådar kvar… Jag hade också lite broskbitar som låg och skramlade i leden, ajaj… Sen går axeln ur led bakåt och det ska den inte kunna göra för det var pga det som jag opererades första gången. Visserligen var det när jag var 14 år och det håller ju inte i all evighet, tydligen.  Efter den operationen gick axeln ”bara” ur led nedåt och framåt och det stramades till vid den andra operationen för ca 10 år sedan. Så veckans operation var tredje gången gillt!
Läkaren sa att jag haft all anledning att gnälla, men han verkade tycka att jag gnällt för lite för han trodde inte att det skulle sett så illa ut som det gjorde… Men vem vill vara en gnällspik? Det är ju ett oerhört icke charmerande drag…  
Hur som helst så har han satt fast senan och plockat bort broskbitarna, så nu borde jag bli hyfsat smärtfri tycker man. Så länge jag inte drar axeln ur led, hehe...
Nu hoppas jag kunna leva med axeln som den är och slippa en fjärde operation. Skulle det mot förmodan bli en fjärde så kommer den bli väldigt omfattande och med skitlång rehab och det har jag noll och ingen lust till. Fy!
Hundarna har tyckt det varit mysigt att ha mig hemma. Tina har också varit här och hjälpt mig, personlig assistent och matte på en o samma gång. Härligt när man kan hjälpas åt, lite assistans mot matlådor, hihi... Skämt åsido, men man ska krama varandra i trafiken, som dom sa på Hajk! (för er som kommer ihåg det programmet).
Alfred har nog känt att jag inte varit som vanligt för han är väldigt nära mig hela tiden. Märta är mera som vanligt, tokmajan.
Jag har skaffat ett Baggen bälte (eller Limex variant) http://www.jamihundsport.se/hundforarbalte-limex.html# -fast jag har inte köpt min på nätet utan hos Elin såklart (www.huskvarnahundokatt.se).
Det är verkligen skitbra, så jag har tom kunnat gå lite med hundarna redan. Superskönt med lite luft i min morfinpåverkade kropp!
Nä, nu är det dags för en kopp kaffe tror jag. Hepp hepp!

Igår var det fest hos några bekanta. Jättetrevligt men idag är man lite seg. Men det var det värt!
Efter en trattkantarell runda i skogen kändes kroppen bättre. Dessutom var hundarna nöjda! Tränade en liten stund med Märta men hann inte med Alfred för det började tokregna! Men han sov förnöjt så han verkade inte bry sig så mycket.

Jahopp, imorn ska man in och operera axeln för tredje gången. Vore fint om man slapp en fjärde...men det får man hoppas. Slipper iaf att bli inlagd (dagkirurgi) och det känns bra, hatar att sova i en sal med andra människor som snarkar osv. Usch!
Har precis käkat hemmagjord pizza hos grannarna och toppade detta med lite glass så nu blir det ingen mera mat innan operationen. Ska nog gå upp extra tidigt så att man hinner få i sig en kopp kaffe iaf, annars blir det ingen bra dag!
Tina kommer att vara lite personlig assistent imorn efter operationen. Kan vara bra utifall jag är småfull efter narkosen. Tror dessutom att hundarna kanske börjar undra vad det är för fel på mig. *Shit, matte e ju packad och de e ju måndag!*  
Som jag alltid sagt, hade jag varit hund hade jag varit avelsspärrad för jag sitter inte ihop ordentligt  

Jag återkommer när jag har lite koll på verkligheten igen. Tills dess, håll en tumme  

I helgen åkte jag och hundarna till Norrköping för att hälsa på Yvonne, Roger och lille jaktlabbevalpen Spike. Mörkret hade precis lagt sig när vi kom fram så någon hundträning blev det inte – vi gick direkt på vinet och hundsnacket istället!  
Lille Spike som är drygt 4 månader är lite osäker men han blev snabbt kompis med Alfred och Märta. Precis i början när Alfred hälsade och nosade på honom kissade han på sig, lille gullet. Likt en liten fontän på köksgolvet. Då backade Alfred undan lite –dels för att han fick kiss på sig men också för att visa att han inte ville honom något illa. Då svansade Spike snabbt efter Alfred igen. Idol fick en ny innebörd för det var precis vad Alfred blev för Spike. Man riktigt såg hur Spike växte under helgen och han var såååå mallig över sin nya och stora kompis. Det är såna här gånger man känner sig extra stolt över prinsen. Han är så schysst och gullig –och nästan pedagogisk med småttingarna. Spike lade sig flera gånger på rygg och ålade in under hakan och mellan frambenen på Alfred, när de båda låg på golvet. Då gosade Alfred med honom, pussades och var bara så söt!  
Märta blev lek kompisen nummer ett! Här vågade Spike ta lite mera plats och på lördagen började han tom nafsa lite när de lekte. Lite gulliga morr och små brottningsmatcher i soffan blev det också. Men Märta var väldigt försiktig med Spike. Det var trevligt att se då försiktighet inte är hennes starka sida…hehe…
På lördagen följde vi med på valpkurs och efter det tog vi en promenad. Så otroligt gulligt att se dessa tre spatsera på skogsvägen i bredd, med lille Spike i mitten. Vid detta laget var han så stolt över att vara del i ”flocken” och hela han utstrålade självsäkerhet. Som om inget ont kunde drabba honom. Så var det nog också, rottorna (och då särskilt Alfred) hade liksom tagit honom under sina vingar och nu skulle dom lära honom att flyga  

Gud så djupt, men så kändes det!
På kvällen drack vi lite mera vin och det var lika gott idag! Vonsan blandade även ett par drinkar som rann ner lite för lätt… Smaskiga var dom!
Sedan sov jag som en klubbad knubbsäl. Hundarna var också trötta och sov jättegott.
På söndag morgonen drog vi till skogs. Vi lade lite spår till småttingarna och Alfred fick göra ett uppletande. Lek och bus hann vi med också idag och när jag väl styrde kosan hemåt tog det inte 500 meter innan hundarna total däckat i bilen. Trötta som få efter en rolig helg!  

För att se lite bilder från helgen, gå in på: http://askrikes-spike.bloggplatsen.se/

Nåja, nu har jag en stund över för några rader.
Vad har hänt sedan sist. Hm… ja, Märta löper ju som bekant och är nu inne på dygn 19. Alfred har varit superduktig och knappt brytt sig –fram till dygn 16. Heeeeerregud vad det svängde då! Han är som förbytt och totalt desperat!   Märta hjälper inte precis till heller, hon beter sig som en riktig liten slampa, lillpluttan! Jösses alltså. Stackars Palle gossen… Tur att det är över snart så att det blir lugnt här hemma igen för nu är temat dregel och gnäll. Alfred kan inte koppla av om man inte sätter honom i ett rum där det finns en barngrind. Sedan hänger jag en filt över grinden så han slipper se retstickan som står på andra sidan grinden och viker undan svansen. Jaja, primitivt är bara förnamnet!  

Apropå primitivt så kom jag hem en dag i förra veckan och huset såg ut som en grottmänniska gått bärsärkagång inne!   Hundarna hade varit hemma ensamma några timmar –Märta var den som lämnats lös i huset… När jag klev innanför dörren stod hon på köksbordet. ”Nämen heeeeeje matte, åh jag har haft skiiiiittråkigt så jag har pysslat lite hemma!”   För det första hade den lilla juvelen slaktat ett dubbelpaket Wasa Sportknäcke –och ätit upp en hel del också. Hon såg ut som en liten julgris så hon var ganska mätt, ett Stimorolpaket hade hon också smaskat i sig, dessutom vält ner lite blomkrukor som gått i kras, lecakulor och jord över hela golvet… Mattes besked om taxeringsvärdet hade också kilat runt hörnet. Detta är ett axplock av allt som låg utspritt i huset. Mitt i allt detta stod Alfred som smugit in lite diskret (han hajade nog att matte var lite upprörd) och han såg alldeles förfärad ut! Samtidigt såg han ut som om han sa *Titta inte på mig, jag har iiiiinte gjort någonting!*  

Sötnosarna, lite hormonstinna och beter sig som träskallar. Stackarna, det är inte så lätt. Nu är det Bonde Söker Fru så nu måste jag avsluta! Hej så länge!

Återbesöket med mitt pekfinger gick bra så jag verkar få behålla det, jippi! Trots att det svullnade till chorizo storlek ser det nu mycket bättre ut. Fått en 500 kronors antibiotika. Värsta djurmedicin priset! Den föll utanför högkostnadsskyddet pga att den är så ovanlig… Men det kan ju vara värt 500 spänn för ett finger, eller?!
Idag får vi besök av Elin, Inka och lille Olle. Olle fyllde 1år för två veckor sedan så han ska få sin födelsedagspresent –en bobby car, så nu kan han ”köra” bil hemma. Säkert poppis för trägolven, hehe… Bilen är svart med en röd frontbåge och ”riktiga” Fulda däck. Gulligt!  
Har kutat över golvet med dammsugaren så att lille Olle slipper få en halv rottis i munnen… Vi hoppar över långpromenad också, kan vara bra att hundarna får en vilodag. Dom roar sig just nu med varsitt nytt tuggben á la skitstort! Alfred har fått den manliga smaken Pizza och Märta har fått ett med hennes favvosmak Jordnötssmör. Hon åt ett igår också. Det var så gott att hon svalde en stor bit som hon spydde upp halv två på natten… och sen spydde hon lite till vid halv fyra och vid fem…   En trött, trött matte fick sedan släpa sig till jobbet medan hundarna fick en sovmorgon i hundgården. Lyllosar!

Nähe, nu ska jag förbereda lite käk...

The hits just keep on coming…
Ikväll skulle jag, Sophie och Kicki träffas för att käka lite ihop. Jag och Sophie skulle bara åka förbi och tanka på vägen hem till henne… Då ser vi plötsligt en kattunge – och detta i ett industriområde långt ifrån bostäder.
Givetvis vaknade djurräddaren i Lina och Sophie åkte med på tåget. Katten hade lagt sig i ett buskage och låg med nosen ner i backen, verkade inte alls pigg stackarn… Den kan inte varit mera än 3-4 månader gammal och var fruktansvärt mager. Men det gjorde inte speciellt stora försök att fly. Den var väl för svag   Sophie fick krypa in under ett stängsel, som var i vägen, och försöka mota den till mig alt. fånga den för att sedan ge den till mig. Sagt och gjort. Det hela gick ganska bra förutom att den lilla katten bet mig –och det hårt! Totalt oväntat faktiskt, trodde inte att en sån liten krabat hade sån styrka i käkarna! Men i denna stund var det mest fokus på katten.

Jag höll den mot mig medan jag körde bort till Djursjukhuset. Dom små benen bara dinglade och den verkade nästan tycka att det var skönt att få lite närhet...

Väl inne på Djursjukhuset blev den lilla katten avlivad. Den var så otroligt undernärd och troligen sjuk, kanske tom påkörd. De sa att det med all säkerhet var en vildkatt, kanske en sommarkatt som någon slängt ut som sedan blivit förvildad. Hoppas människan som övergivit den får ett riktigt skitliv!
Veterinären tittade på mitt finger som nu börjat svullna. Hon sa att jag måste till akuten och den NU! Jag behövde antibiotika… Katten hade dessutom bitit mig i leden vilket är riktigt allvarligt!  
Så istället för en tjejkväll med middag blev det akuten. Himla kul… Det tog dessutom 4 timmar…men nu har jag fått antibiotika intravenöst samt i tablettform. Jag måste komma tillbaka imorgon bitti för ett återbesök. De måste säkerställa att bakterier inte fått fäste för då måste man öppna leden och spola den. Låter ju skitmysigt  
Synd att den lilla katten inte klarade sig, men det känns bra att den slipper lida. Att låta den svälta eller frysa ihjäl hade inte varit ett alternativ.

Fortsättning följer… håll en tumme att antibiotikan tar kål på alla otäcka bakterier! Tror jag ska lägga ner min karriär som djurräddare nu… eller ta detta som ännu ett tecken och kanske syssla med det på heltid? Fast med handskar på!                       

Ikväll på vägen hem från skogen stod det en häst i diket och betade i godan ro. Jag tvärnitade –trodde först att det var en älg. Det började blir mörkt så det kändes som en god idé att försöka få fatt på ägarna och sedan få hem hästen till sin hage… Ägarna var inte hemma, typiskt! Men en granne till dem hjälpte mig. Hanteringen av hästen som sådan var väl i sig inga problem men det är ju en bra grej om hästen blir insläppt i rätt hage… Det fanns nämligen två att välja mellan. Förhoppningsvis är nu den lilla pållen i rätt hage. Ska ringa ägarna ikväll och kolla läget för säkerhets skull.

För några månader sedan hittade jag ju en häst som gått ner sig i ett dike i grannbyn. Då fick jag ringa brandkåren och det kom en hejdundrans massa folk. Men det gick ju fint  
För ca 2 år sedan hittade jag ju en hund som stod mitt på landsvägen och såg allmänt förvirrad ut. Den fick följa med hem och värsta detektiv projektet drog igång. Det gick bra den gången också. Nåväl…  
Innan dagens lilla äventyr tog jag och vovvarna en långpromenad borta i Lovsjö skogarna. Jättehärligt! Dom behövde rasa av sig lite märkte jag. Mycket bus blev det, sötnosarna! Märta kissade över där Alfred kissat flera gånger och lyfte dessutom på benet. Hm…tror inte riktigt hon har koll på vad som händer i den lilla kroppen nu. Alfred har dock stenkoll på hennes kropp, det ska gudarna veta. Ujujuj vad han sträcker på sig emellanåt och svassar omkring som värsta dressyrhästen  

Men ändå är han inte speciellt påflugen vilket är skönt. Han har heller inga som helst problem med att koppla och att matvägra verkar uteslutet! Duktig gosse! Nu sussas det så gott så gott här hemma! Alfred snarkar i sin bädd – med kroppen i bädden och huvudet på golvet, hand vanliga stil. Ser inte speciellt bekvämt ut men smaken är ju som baken...   Märta sover som prinsessan på fjärten bredvid mig i soffan. Tätt intill som alltid, det lilla klistret