Glädjen var total när beskedet idag kom att Märtas höfter och armbågar är avlästa utan anmärkning   En lättnad också för nu finns i alla fall inga medicinska hinder för att vi inte ska få fortsätta med Förvarsmaktsutbildningen. Det känns helt fantastiskt!
Firade med lite grisöra och mumsiga märgben!   

Elin, lille Olle och Inka har varit här ikväll. Tog en liten promenad med hundarna, sen blev det lite kaffe och kackel. Trevligt! Olle fick mata fiskarna och lyckan var total! Alfred pussade honom så han nästan trillade baklänges och Märta gullade med honom hela tiden. Supersött!  Inka verkade tycka att det var skönt att få lite avlastning från den lille busen och låg i mitt knä och mös.  

Nu är båda hundarna supertrötta och har däckat på varsin soffa. Olle blev dagens aktivitet kan man säga! Bra med lite annorlunda hjärngympa. Innan Elin & Co kom hit gick Alfred och ställde sig på löpbandet som för att säga ”Hallåååå eller, jag har myror i brallan!”  
Han och Märta får ett par pass i veckan på bandet, som lite komplettering till promenader och annat. Det blir framförallt skritt vi kör, då vi kommer åt andra muskelgrupper mot vad vi gör i andra aktiviteter. Alfred går helt själv på bandet, utan koppel, och när man kör igång det krafsar han med framtassarna av iver. Väldigt gulligt! Märta har jag koppel på för att ge henne lite stöd. Hon har nämligen fullt upp med att fokusera på sin uppgift. Alfred sneglar upp på mig då och då och viftar på svansen, han tycker det är lite mysigt med vår nya aktivitet. Men han är lite typiskt man (ursäkta sexistisk kommentar) i detta avseende för han kan inte släppa bandet med blicken utan att snubbla en smula. Att vifta på svansen funkar, men där går typ gränsen. Sötgöte!  

Nä om man skulle ta hand om lite tvätt kanske… Eller kanske inte… Usch, skiter nog i det och klämmer ner mig i soffan bredvid hundarna istället. Tvätten finns nog kvar imorn misstänker jag. Eller befarar…  
Hej så länge!