Ikväll på vägen hem från skogen stod det en häst i diket och betade i godan ro. Jag tvärnitade –trodde först att det var en älg. Det började blir mörkt så det kändes som en god idé att försöka få fatt på ägarna och sedan få hem hästen till sin hage… Ägarna var inte hemma, typiskt! Men en granne till dem hjälpte mig. Hanteringen av hästen som sådan var väl i sig inga problem men det är ju en bra grej om hästen blir insläppt i rätt hage… Det fanns nämligen två att välja mellan. Förhoppningsvis är nu den lilla pållen i rätt hage. Ska ringa ägarna ikväll och kolla läget för säkerhets skull.

För några månader sedan hittade jag ju en häst som gått ner sig i ett dike i grannbyn. Då fick jag ringa brandkåren och det kom en hejdundrans massa folk. Men det gick ju fint  
För ca 2 år sedan hittade jag ju en hund som stod mitt på landsvägen och såg allmänt förvirrad ut. Den fick följa med hem och värsta detektiv projektet drog igång. Det gick bra den gången också. Nåväl…  
Innan dagens lilla äventyr tog jag och vovvarna en långpromenad borta i Lovsjö skogarna. Jättehärligt! Dom behövde rasa av sig lite märkte jag. Mycket bus blev det, sötnosarna! Märta kissade över där Alfred kissat flera gånger och lyfte dessutom på benet. Hm…tror inte riktigt hon har koll på vad som händer i den lilla kroppen nu. Alfred har dock stenkoll på hennes kropp, det ska gudarna veta. Ujujuj vad han sträcker på sig emellanåt och svassar omkring som värsta dressyrhästen  

Men ändå är han inte speciellt påflugen vilket är skönt. Han har heller inga som helst problem med att koppla och att matvägra verkar uteslutet! Duktig gosse! Nu sussas det så gott så gott här hemma! Alfred snarkar i sin bädd – med kroppen i bädden och huvudet på golvet, hand vanliga stil. Ser inte speciellt bekvämt ut men smaken är ju som baken...   Märta sover som prinsessan på fjärten bredvid mig i soffan. Tätt intill som alltid, det lilla klistret