I helgen var det lydnadstävlingar på agendan. Vetlanda på lördagen och Forserum på söndagen.
På lördagen fick vi bättre poäng än söndagen, dock kändes Alfred inte riktigt ”med”… Slö och sömning var väl känslan typ. Han var ofokuserad och lite allmänt ”blä”… Som matte typ, så vad kan man förvänta sig?
Vi nollade vittringsapporteringen på ett lite snöpligt vis, men så är ju livet ibland. Hade vi fått en 5a så hade vi fått vårt 1a pris. SKIT! Men ja e in bitter…
Vi skrapade ihop till ett andrapris och fin en käck liten pokal i alla fall. Inte det sämsta!  
På söndagen var det som om vädergudarna bad oss fara åt h-vete. Fy tusan vilken ösregn, åska o blixtodunder! Lite småtaskigt att man inte fick lägga om platsen för samtliga hundar reste sig. Till och med Alfred som faktiskt (!) aldrig någonsin rest sig från en plats! Inte ens på träning. Känns ju sådär, men det var bara att ställa om sig till träningsläge istället för tävling. Fokus denna dag blev inte priser eller poäng utan "känsla" och att klara vittringen genom ett oerhört icke diskret dubbelkommando!  
Känslan denna dag var jättebra och Alfred var glad och mycket mera ”med” än på lördagen. När vi kom fram till vittringen och han plockade upp pinnen ropade jag till ”japp” och då kom han med den. Rätt pinne var det men dubbelkommandot drog ner poängen rejält. Skitsamma! Han behövde lite förstärkning och det fick han.
En liten pokal blev det även denna dag och torktumlaren fick gå varm halva kvällen för alla kläder var dyblöta…
Bättre lycka nästa gång!  
Nu ska jag dricka en smoothie för det har inte blivit någon lunch idag...