Ingen har väl undgått olyckan i Ryssland där Jönköpingssonen Stefan Liv omkom… Det får en att fundera över allt man egentligen har, men inte kanske uppskattar så mycket som man borde.
Det är så fruktansvärt tragiskt! Det är inte meningen att man ska dö när man är 30 år. Det är inte meningen att hans fru ska lämnas kvar ensam med deras två små barn. Det är inte meningen att två pojkar ska mista sin pappa vid 3 resp. 5 års ålder! Vad är meningen med att sådant händer?! Fasansfullt att tänka på hur de mår i denna stund... hur Stefans föräldrar mår, hur vänner och lagkamrater mår…
Tankarna går till Stefans familj och vänner…

Gårdagens kväll spenderades på brukshundklubben. Alla hade hört om olyckan, men vi hade ändå en trevlig stund. Regnet öste ner, men som vi sa –man känner att man lever!
Körde de flesta av treans moment med Alfred. Gick bra, men han är lite osäker på vittringen. Han tar rätt pinne, men blir sedan osäker och börjar dutta på dom andra också. Som om han vill säkerställa att det inte finns fler med vittring… Nåja, det löser sig nog! I övrigt var han jätteduktig och Rutan gick kalas. Full fart och ett bra stopp samt läggande. Sedan kommenderade Lisette ”Kalla in” när jag var på väg tillbaka till utgångspunkten -och belönade med boll bakom rutan så att Alfred fick belöning för att han inte tjuvade vid ”kalla in” vilket har hänt ett par gånger. Toppen!  
Märta fick öva på att trampa på pallen (barnpall från ikea) som jag köpt. Tanken är att hon ska lära sig ställa frambenen på den, sedan lära sig att trampa runt pallen genom att flytta bakbenen. Bakdelskontroll helt enkelt. Kommer bli snygga svängar i fotgåendet bland annat!
Hon var jätteduktig!  

Ikväll blir det nog ingen direkt aktivitet. Kanske en schamponering av vovsen… möjligen ett spår kanske…