Häromdagen bokade vi in en tid till Ebba på Djursjukhuset. Hon hade varit väldigt låg och bara sovit…verkade inte vilja vara med mera. Hon rörde sig stappligt ute på promenaden och vi kände att det nog var slut…   Grät i flera dagar och mådde skitdåligt men var inställd på att inte vara självisk utan tänka på Ebbas bästa...
Jag mailade till Cilla på djursjukhuset som jag lärt känna lite. Kunde inte förmå mig att ringa då jag bröt ihop varje gång signalerna gick fram. Cilla hjälpte dock till med en tid. På kvällen samma dag som vi bokat tiden var det som om Ebba ville säga vad hon tyckte om saken. Hon var jättepigg! Var ute hela kvällen i trädgården, rymde in till grannen och morsade på Wille. Hon passade även på att gå in och äta upp hans mat   Man kände sig som ett frågetecken och vacklade minst sagt i beslutet… När Ebba senare på kvällen låg ute i gräset och mös, satte jag mig bredvid henne och ”pratade” lite med henne. Vet inte hur mycket dom förstår av det vi säger, men man ska nog inte underskatta deras sjätte sinne. Jag sa helt enkelt att jag ville att hon skulle visa vad hon ville. Hur mår du Ebba? Ska vi ställa in tiden hos veterinären, etc etc… Ebba pussade mig i hela ansiktet och har sedan dess varit jättepigg och ”med”  

Vet ju att det inte är för evigt, men nu är man tacksam för varje dag. Inför och under dagen som tiden bokades var bland det värsta jag varit med om. Känns som om någon sliter hjärtat ur kroppen och man blir trasig i själen och full av tvivel och dåligt samvete. Hur kan man ta beslut om liv och död? Hur ska man veta vad som är rätt beslut?
Hur som helst så har vi nu skjutit det hela på framtiden och Ebba får vara med så länge hon är glad, pigg och med. När hon inte är det, ja då blir hennes liv ovärdigt och innehållslöst. Gör man inget då är man självisk. Man har ett ansvar och outtalat löfte till sin hund om att inte låta dem lida. Det är ens förbannade skyldighet att se till att dom inte har ont eller lider i onödan! Det är ju för övrigt olagligt att låta dem lida, men det är ju en annan femma.

Ebba har varit frisk i 12,5 år och haft det bra. Det sista hon ska behöva vara med om är ett dåligt avslut. Men det avslutet får bli senare… Att en dag behöva säga adjö till sin bästa vän är hemskt, men ofrånkomligt. Hon är värd det bästa och det hoppas jag att vi gett henne.

Nu är det fokus på mycket pjosk och extra godsaker. VIP in i det sista helt enkelt!  

Idag har vi varit vid Stigamo och spårat med träningskompisar. När alla lagt ut spåren åt vi jordgubbstårta –den godaste jag ätit!   
Tina tog en promenad med Alfred medan vi lade ut spåren och fikade…

Lilla Märta fick ett spår på ca 50 meter, liggtid 1 timma. I spåret lade jag 3 snusdosor med köttbullebitar och i slutet en spårapport. Hon tuffade fram fint, lugnt och metodiskt. Hon går djupare med näsan än Alfred och kommer nog att bli lättare att läsa av. Hon blev jätteglad när hon hittade första snusdosan och hade inga problem att fortsätta efter denna. Det var första gången hon inte fick godis i fotspåren och första gången hon fick ”apporter” samt att liggtiden drygades ut. Men hon löste det galant! I slutet blev hon lite snopen över träapporten men nosade nyfiket på den –för den luktade ju människa! Jag berömde henne och då plockade hon upp den, vände sig om och tittade på mig med bakåtfällda öron, lilla sötungen. Det kommer bli en fantastisk hund att jobba med detta, det känns!  
Alfred fick ett motivationsspår lagt av Björn. Björn är ju an av Afreds favvo personer så att kolla vad han hittat på i skogen är väldans spännande tycker Palle! Liggtiden blev ca 1,5h bara ett slut. Han snurrade lite på ett ställe men hittade sedan slutet och vi lekte som tusan. Han skallade mig av misstag så har jag en tjusig fläskläpp, men det var det värt!  
När alla var klara tog vi en promenad i skogen, sedan åkte vi till Sussi och Hasse för att se hur bygget rullat på. Ebba tog ett dopp i sjön där. Märta fick hälsa på Ylle och Jessi. Dom var lite småläskiga men spännande!
Väl hemma har vi dragit igång lite middag och håller nu hundarna inne för det är supermycket knott. Alfred är biten runt ögonen och är svullen, stackars prinsen  

Nu blir det ett glas vin och lite läsning på soffan. Har dragit igång ac’n som monterats upp idag, svalt och skönt och härlig luft i hela huset!