Du o jag Alfred

Ikväll var det sååå nära att jag parkerade i soffan för att invänta sängdags. Kände mig seg och slö. Hundarna verkade faktiskt också lite trötta. Men tog oss i kragen och åkte iväg till klubben några timmar. Kallt som fasen och mina händer kommer aldrig bli sig själva igen... Kanske tinar upp framåt torsdag o jag har tur.

Tog dock en snabb svängom med snabeldraken och då fick jag igång en smula cirkulation, man får vara glad för det lilla! Har ett nytt dammsugarmunstycke nya fräscha påsar som luktar lavendel. Gud var intressant att veta, men lite ombyte och förbättring när det gäller tråkiga sysslor kan trots allt pigga upp. Återigen får man försöka hitta små guldkorn i vardagen  

Träffade Fia och Siri idag igen så det blev lite rastning och bus innan träningen, trevligt Körde två pass var med hundarna. Det var lite isigt under snön så man fick vara lite försiktig.
Med Märta fokuserade jag på att "fot" inte betyder "Tjo vad det var livat i holken, nu biter jag matte i handen innan jag flyger in i fot-position". Det gick faktiskt ganska bra och alla tio fingrar är kvar. Framsteg! Hon är pigg som en lärka lill-pottan och det måste vara underbart att ha klarblå himmel i livet, vaaaaaarendaste dag. För så är det att vara Märta.
Efter det "momentet" körde jag lite inkallning och hopp också. Det gick bra, hon börjar fatta mer och mer vilket känns jättekul!
Alfred fick en genomkörare med fritt följ med fokus på vänster halter. Han gjorde även en kanon inkallning med snyggt ställande och läggande. Sättande under gång gick sådär, men kanske mindre smart av matte att kräva det när han är ny-sydd i ändan   Han brukar alltid göra det jättebra så dagens bom räknas inte.
Körde även lite hopp och apportering med lille lullen.
Väl hemma så sover dom så gott så gott. Nöjda med sina små hjärngympapass. Matte ska nu käka lite keso med rivet äpple och kanel, förträffligt gott och toppenkvällsmat. Måste även kolla på kvällens Halv 8 Hos Mig, riskerar dock att blir sugen på godsaker (trots att jag inte ätit socker sedan jul!)... Detta avhjälps med att kolla på Biggest Loser direkt efter, det blir dubbelrätt effekt -man vill både träna och banta (eller iaf bli smal) samtidigt känner man sig faktiskt ganska smal! Kanske inte så svårt när människorna i programmet väger typ 250kg... Ska sluta kolla efter halva säsongen, då har dom gått ner skitmycket i vikt och det är då man brukar börja känna sig lite knubbig igen  

God natt

För drygt två veckor sedan kastrerades Alfred. Anledningen var helt enkelt att det ska bli lättare för oss alla, inte minst för Alfred själv, när Märta löper. Sedan har man ju även den medicinska fördelen att minska risken för, eller helt eliminera, vissa sjukdomar som prostataproblem, testikelcancer med mera…
Så Alfreds kulor dansade ut med julgranskulorna kan man säga! Allt har gått bra och han verkar inte sakna sina älskade kulor. Dock är det ju så att den lille pungen lämnas kvar så det är nog så att han helt enkelt lever i villfarelsen att det fortfarande finns två grejer kvar i påsen och det kan han ju få tro  

Inatt kom det ca två decimeter snö. Pga vädret ställdes bevakningsträningen in. Skit också! Jag trodde bara att det fanns dåliga kläder… Men men!   
Tränade lite vind med Tina igår och det gick bra! Hon har fått en del förstärkning nu och har börjat få bättre markeringar. Körde även med Alfred och han är som en dröm att se på. Han går en liten bit, stannar, sänker svansen och analyserar omgivningen. Står på helspänn och lyssnar efter ljud, luktar… Efter någon sekund åker svansen upp och han fortsätter att kryssa fram på patrullstigen. Näsan pendlar från sida till sida, uppåt och nedåt, öronen spelar… När han sedan har figuranten inom ”noshåll” eller hör ljud från figgen, ja då är det INGEN tvekan! Han ställer sig bestämt och bredbent med riktning mot figgen. Svansen högt och viftande och han vill ut till figgen. Underbara Alfred! Men Märtisen kommer nog dit hon med. Hon behöver mogna lite för ännu så länge vill hon att matte ska följa med ut till figgen. Och det gör jag ju mer än gärna  

I eftermiddag var det lydnadsträning i ridhuset i Taberg. Körde Märta först. Hon var pigg som attan och tyckte det var oerhört skoj, i vanlig ordning. Alfred var inte riktigt på G så han körde jag bara lite kort med. Tror han hade hört mig säga att han skulle få leka med sin favvotjej Siri, och blev distraherad…eller var han bajsnödig för han la ett riktigt ponnylass när jag rastade honom efteråt   Men det är ju inte så lätt att veta om han vägrar bajja på rastningen före träningen. Nåväl! Gjorde helt sonika så att jag körde två pass med Märta och sedan fick båda leka med Siri. Det var skitkul tyckte båda två! Särskilt Alfred som älskar sin Siri!   Han blir så tokfjantig när han ser henne och sträcker på sig som en giraff. Men det mest intressanta nu för tiden när han och Siri leker är ju att Märta är med och då passar han på att ge lille Märta-kommandoran på nöten! Siri backar nämligen upp honom och då törs (ja törs!) han läxa upp henne lite. Men Märta tar inte speciellt mycket skit även om hon slänger sig ner på rygg och viker sig så är hon uppe lika fort och vill fortsätta leken, eller uppsträckningen. Hur som helst så är det två trötta och nöjda rottor som sussar hemma nu. Så himla gott när dom är nöjda!

Nu är det återigen evigheter sedan jag skrev något. Men har haft noll eller ingen motivation och det så.

Idag skulle lilla Ebba fyllt 13år. Mattes lilla risgryn… Men hon har det bra där hon är nu. Leker säkert med sina kompisar och går långpromenader med farmor! Ebba hade alltid en egen kakburk hos farmor, tror nog att det finns en egen kakburk till Ebba även i himlen… Du fattas mig än, alltid Ebba…  

Fått kvalificerade skitnyheter vad gäller min axel. Leden är totalt slut, full med artros och jag har inget brosk kvar alls. Inte så konstigt att det gör ont… Att den går ur led kan jag väl leva med, men smärta påverkar så mycket annat. ”Lösningen” blir att byta ut leden till en konstgjort, men en sån funkar inte alltid och pga min unga ålder så måste vi ha en plan B, C och D för när jag är 40, 50, 60 etc… Ett alternativ till att byta ut hela leden är att ta av och ersätta en del av ledhuvudet, men såna lossnar ibland. Känns tryggt detta!    Sedan finns det en hel del andra saker som kan hända, typ att muskler och mjukdelar påverkas negativt av proteserna. Så vi får se. Nästa steg är en ny röntgen och jag har fått nya värktabletter också. Finfina grejer som man blir lite mjuk i mössan av faktiskt. Googlat värktabletterna och det är ett morfinpreparat med kodein som är nära släkt med Heroin (shit!). Ska inte kombineras med alkohol då det kan ge "andningsdepression" (låter ledsamt...). Väldigt beroendeframkallande... Kan ge upphov till förstoppning (minus) men även eufori vid högre doser (plus). Man kan sammanfatta med att man får ta det onda med det goda här i livet och att jag får dricka laxermedel på tolvslaget... Skål!   

Allt är gott med Märta och Alfred. Märta är en uppfinningsrik dam. "Fingrarna i syltburken" är numera hennes andranamn... På julafton hos brorsan började hon med att äta pynt från granen. På annandagen innan vi skulle åka hem åt hon revben från soporna. Jag hörde bara pappa ropa ”neeeeej, loss!” i köket. Sprang dit och då var det för sent. Märta bara accelererade sitt tjuvande av matrester och ben. Det blev till att kräka henne. När jag kom hem på kvällen var hon pigg igen efter sin kräkattack och rullade in hela sig i kattskit. Så det blev en dusch. Allt detta medan onkel Alfred uppför sig som en riktig gentleman och tittar uppgivet på sin ”lillasyster”…   

Var med brorsan på lite jourjobb under julhelgen. Jättespännande! Såg en kalv födas, det var lite rörande faktiskt. Så liten, så liten… Det var mest kor som hade juverinflammationer, men åkte även på en häst som gjort illa ögat samt en hund som käkat för mycket Alladin… Så går det när man tar från det undre lagret!

Kram och Gott Nytt År alla fina människor och hundar!    

Igår var jag med Helen och några till i Skillingaryd och tränade lydnad. Det var så himla trevligt och vi hade massor med gott fika med oss. Blodet bestod nog av 50% koffein och socker när jag kom hem…! Men det var gott
Märta och Alfred fick två pass vardera och båda gick jättebra! Man blir så glad när man tränar med dom och kroppen laddas upp med positiv energi. Det behöver man…
Alfred fick en jättefin lila boll av Helen. Han blev så lycklig över den och den verkar faktiskt hålla för hans starka käkar. Märta börjar gå riktigt bra i fria följet och hon är smått explosiv i sitt sätt, men det är ju bra så länge det är ”fort och rätt” och inte ”fort och fel”. Läggandet under gång är kanonfint –hon lägger sig snabbt. Nu ska vi få in att jag fortsätter gå och hon ligger kvar, men vi är en bra bit på väg. Stadga övningar får man lägga mycket fokus på när det gäller henne, men oftast får jag ta det en bit in i träningen så att hon får blåsa ur sig lite energi först. Igår var första gången som vi gjorde en hel tävlingsmässig inkallning. Hon blev lite förvånad när jag kallade in henne från stillasittande. Hon kom farande i antilopliknande skutt. Såg skitkul ut! Tränar även lite apportering och platsliggning. Dessa moment ska sitta innan vi går vidare med resten. I maj ska hon vara klar inför Bevakningens Certprov vad gäller lydnaden så vi har lite att göra, men jag är inte speciellt orolig. Hon lär sig fort och är lättmotiverad.
Med Palleplutten körde jag mycket fritt följ, rutan, apportering, hopp och fjärrdirigering. Han var verkligen på hugget och gick bättre och bättre ju längre jag körde. Men ändå hade han en superfin stadga! Vi lekte en hel del också. Snabba lägganden och ljudgivning på ett lekfullt sätt med massor med belöning och vi avslutade med kel på planen. Mys tyckte gossen!
Problemet när man kör den ena är att den andra sitter och gråter i bilen. Men det bygger upp förväntan och då är motivationen ännu högre när man byter hund!
Båda sov väldigt gott inatt. Så himla skönt när dom är nöjda!  

 
Förra helgen, den 13 nov gjorde Märta inträdesprov till bevakningshund inom Försvarsmakten. Hon var 9 månader och 3 dagar gammal och blev godkänd. Hyfsat stolt!  
Idag började utbildningen och vi har tränat på ljud och vindmarkeringar samt spår. Givetvis en hel del bastjänst också. Hon är verkligen jätteduktig och kommer liksom lite till sin rätt i dessa sammanhang. Hon är ju väldigt ung än men det känns bra att hon får växa med uppgiften så att säga.
Om några veckor kommer min uniform. Tror nog vi blir tvungna att köpa ett camo halsband till Märta också…hehe…
Till våren kommer jag att gå min GUF, Grund Utbildning Försvar. Ska bli jättespännande och både jag och Märta kommer att hårdträna. Dock får jag vänta med överkroppsträning med tanke på axeln, men jag hoppas att den är läkt till dess. Nu är det spinning som gäller utöver hundpromenader. Till våren när Märta är lite äldre blir det vattenträning, jogging och lite cykling. Matte ska då också börja styrketräna lite mera.
Har fått en tid för återbesök hos ortopeden den 22/12. Tänkte då få lite positiva besked samt lite info om när jag mera exakt kan börja belasta och styrketräna… Just nu känns det inte speciellt bra i axeln. Stramar, värker och gör allmänt ont. Undrar hur lätt det är att dra upp en fastsydd biceps sena…? Borde ju sitta fast ganska bra, annars hade ju en mitella eller liknande varit en bra idé. Nåja, det lär väl märkas.
Hur som helst är det så himla roligt med bevakningen och att Märta är så duktig!!
Hon har ju dock att brås på. Onkel Alfred var ju en riktigt grym bevakningshund med en fallenhet så man blev tårögd… Tyvärr fick han ju avbryta utbildningen pga att han inte blev friröntgad. Nu har man släppt på dessa regler, men nu är han ”för gammal”… Surt som fasen, men hade han varit min Tjänstehund idag hade jag antingen fått ställa av honom eller satt honom på en annan hundförare då man inte får ha mer än en hund i tjänst per förare.
Efter en heldag i skogen och en skön rastningsrunda efteråt är det nu två utsträckta och nöjda hundar som sover här hemma.

Om några timmar blir det middag hos föräldrarna. Lite försenad Fars Dag och firande av mammas födelsedag.

Tjipp o hej så länge, eller Givakt!  

Den här veckan har jag varit på hemmaplan och vilat efter operationen. Det var i måndags som operationen ägde rum och den gick bra, eller bra och bra… Jag överlevde ingreppet och man har åtgärdat det som var akut, så det är ju bra  
Dock stod det lite illa till med leden. Läkaren sa att jag såg ut som en 70-åring i min axel led. Ingen direkt komplimang, men men…   Att leden är sliten är alltså bara förnamnet… Dessutom var min biceps sena av till ¾ och då är det bara trådar kvar… Jag hade också lite broskbitar som låg och skramlade i leden, ajaj… Sen går axeln ur led bakåt och det ska den inte kunna göra för det var pga det som jag opererades första gången. Visserligen var det när jag var 14 år och det håller ju inte i all evighet, tydligen.  Efter den operationen gick axeln ”bara” ur led nedåt och framåt och det stramades till vid den andra operationen för ca 10 år sedan. Så veckans operation var tredje gången gillt!
Läkaren sa att jag haft all anledning att gnälla, men han verkade tycka att jag gnällt för lite för han trodde inte att det skulle sett så illa ut som det gjorde… Men vem vill vara en gnällspik? Det är ju ett oerhört icke charmerande drag…  
Hur som helst så har han satt fast senan och plockat bort broskbitarna, så nu borde jag bli hyfsat smärtfri tycker man. Så länge jag inte drar axeln ur led, hehe...
Nu hoppas jag kunna leva med axeln som den är och slippa en fjärde operation. Skulle det mot förmodan bli en fjärde så kommer den bli väldigt omfattande och med skitlång rehab och det har jag noll och ingen lust till. Fy!
Hundarna har tyckt det varit mysigt att ha mig hemma. Tina har också varit här och hjälpt mig, personlig assistent och matte på en o samma gång. Härligt när man kan hjälpas åt, lite assistans mot matlådor, hihi... Skämt åsido, men man ska krama varandra i trafiken, som dom sa på Hajk! (för er som kommer ihåg det programmet).
Alfred har nog känt att jag inte varit som vanligt för han är väldigt nära mig hela tiden. Märta är mera som vanligt, tokmajan.
Jag har skaffat ett Baggen bälte (eller Limex variant) http://www.jamihundsport.se/hundforarbalte-limex.html# -fast jag har inte köpt min på nätet utan hos Elin såklart (www.huskvarnahundokatt.se).
Det är verkligen skitbra, så jag har tom kunnat gå lite med hundarna redan. Superskönt med lite luft i min morfinpåverkade kropp!
Nä, nu är det dags för en kopp kaffe tror jag. Hepp hepp!

Igår var det fest hos några bekanta. Jättetrevligt men idag är man lite seg. Men det var det värt!
Efter en trattkantarell runda i skogen kändes kroppen bättre. Dessutom var hundarna nöjda! Tränade en liten stund med Märta men hann inte med Alfred för det började tokregna! Men han sov förnöjt så han verkade inte bry sig så mycket.

Jahopp, imorn ska man in och operera axeln för tredje gången. Vore fint om man slapp en fjärde...men det får man hoppas. Slipper iaf att bli inlagd (dagkirurgi) och det känns bra, hatar att sova i en sal med andra människor som snarkar osv. Usch!
Har precis käkat hemmagjord pizza hos grannarna och toppade detta med lite glass så nu blir det ingen mera mat innan operationen. Ska nog gå upp extra tidigt så att man hinner få i sig en kopp kaffe iaf, annars blir det ingen bra dag!
Tina kommer att vara lite personlig assistent imorn efter operationen. Kan vara bra utifall jag är småfull efter narkosen. Tror dessutom att hundarna kanske börjar undra vad det är för fel på mig. *Shit, matte e ju packad och de e ju måndag!*  
Som jag alltid sagt, hade jag varit hund hade jag varit avelsspärrad för jag sitter inte ihop ordentligt  

Jag återkommer när jag har lite koll på verkligheten igen. Tills dess, håll en tumme  

I helgen åkte jag och hundarna till Norrköping för att hälsa på Yvonne, Roger och lille jaktlabbevalpen Spike. Mörkret hade precis lagt sig när vi kom fram så någon hundträning blev det inte – vi gick direkt på vinet och hundsnacket istället!  
Lille Spike som är drygt 4 månader är lite osäker men han blev snabbt kompis med Alfred och Märta. Precis i början när Alfred hälsade och nosade på honom kissade han på sig, lille gullet. Likt en liten fontän på köksgolvet. Då backade Alfred undan lite –dels för att han fick kiss på sig men också för att visa att han inte ville honom något illa. Då svansade Spike snabbt efter Alfred igen. Idol fick en ny innebörd för det var precis vad Alfred blev för Spike. Man riktigt såg hur Spike växte under helgen och han var såååå mallig över sin nya och stora kompis. Det är såna här gånger man känner sig extra stolt över prinsen. Han är så schysst och gullig –och nästan pedagogisk med småttingarna. Spike lade sig flera gånger på rygg och ålade in under hakan och mellan frambenen på Alfred, när de båda låg på golvet. Då gosade Alfred med honom, pussades och var bara så söt!  
Märta blev lek kompisen nummer ett! Här vågade Spike ta lite mera plats och på lördagen började han tom nafsa lite när de lekte. Lite gulliga morr och små brottningsmatcher i soffan blev det också. Men Märta var väldigt försiktig med Spike. Det var trevligt att se då försiktighet inte är hennes starka sida…hehe…
På lördagen följde vi med på valpkurs och efter det tog vi en promenad. Så otroligt gulligt att se dessa tre spatsera på skogsvägen i bredd, med lille Spike i mitten. Vid detta laget var han så stolt över att vara del i ”flocken” och hela han utstrålade självsäkerhet. Som om inget ont kunde drabba honom. Så var det nog också, rottorna (och då särskilt Alfred) hade liksom tagit honom under sina vingar och nu skulle dom lära honom att flyga  

Gud så djupt, men så kändes det!
På kvällen drack vi lite mera vin och det var lika gott idag! Vonsan blandade även ett par drinkar som rann ner lite för lätt… Smaskiga var dom!
Sedan sov jag som en klubbad knubbsäl. Hundarna var också trötta och sov jättegott.
På söndag morgonen drog vi till skogs. Vi lade lite spår till småttingarna och Alfred fick göra ett uppletande. Lek och bus hann vi med också idag och när jag väl styrde kosan hemåt tog det inte 500 meter innan hundarna total däckat i bilen. Trötta som få efter en rolig helg!  

För att se lite bilder från helgen, gå in på: http://askrikes-spike.bloggplatsen.se/